Undersökningen är en fallstudie av de uttalade motiven för reformeringen av den svenska Försvarsmakten under åren 1999-2009, med nedslag i tre försvarspropositioner.Syftet med denna undersökning har varit att analysera de svenska regeringarnas argumentation för den försvarsreform som successivt genomförts under 2000-talet.Detta har studerats med fokus på en förändrad hotbild och förändrad inställning till multilateralt försvarssamarbete genom två olika teorier, det vidgade säkerhetsbegreppet och Pooling and Sharing.Resultatet visar att influenserna av teorierna har ökat, vilket kan förklara delar av reformeringen av försvarspolitiken..

Art.39 är grindvakten som inleder kapitel VII i FN-stadgan och tröskeln vid vilken säkerhetsrådet går från att vara ett multilateralt organ till ett globalt verkställande organ. Konceptet ?threat to the peace? är det bredaste, otydligaste och viktigaste begreppet i art.39 FN-stadgan. Genom att framställa de centrala förutsättningarna för tillämpningen av art. 40-42, öppnar art.

Art.39 är grindvakten som inleder kapitel VII i FN-stadgan och tröskeln vid vilken säkerhetsrådet går från att vara ett multilateralt organ till ett globalt verkställande organ. Konceptet ?threat to the peace? är det bredaste, otydligaste och viktigaste begreppet i art.39 FN-stadgan. Genom att framställa de centrala förutsättningarna för tillämpningen av art. 40-42, öppnar art.

Art.39 är grindvakten som inleder kapitel VII i FN-stadgan och tröskeln vid vilken säkerhetsrådet går från att vara ett multilateralt organ till ett globalt verkställande organ. Konceptet ?threat to the peace? är det bredaste, otydligaste och viktigaste begreppet i art.39 FN-stadgan. Genom att framställa de centrala förutsättningarna för tillämpningen av art. 40-42, öppnar art.

Art.39 är grindvakten som inleder kapitel VII i FN-stadgan och tröskeln vid vilken säkerhetsrådet går från att vara ett multilateralt organ till ett globalt verkställande organ. Konceptet ?threat to the peace? är det bredaste, otydligaste och viktigaste begreppet i art.39 FN-stadgan. Genom att framställa de centrala förutsättningarna för tillämpningen av art. 40-42, öppnar art.

Villkoren för krigföring befinner sig i ständig förändring och tempot med vilket de ändras ökar. Det här för med sig allt fler faktorer att ta hänsyn till när de samtida förutsättningarna för krig och konflikter skall förstås och hanteras, och bland dessa finns medierna och deras sätt att rapportera från konflikter. Tidigare forskning inom området har visat att ett lands mediers rapportering från konflikter tenderar att spegla nationens utrikes- och säkerhetspolitiska orientering, vilket i sådana fall innebär att sättet på vilket ett lands medier rapporterar från en konflikt kan påverka omvärldens uppfattning om landet i sin helhet.Uppsatsens syfte är att undersöka om svensk medierapportering alltjämt speglar den svenska utrikes- och säkerhetspolitiska orienteringen, eller om den tenderar att uppvisa en mer självständig roll. Undersökningen sker genom en fallstudie av svensk nyhetsrapportering från en konflikt i Sveriges närområde i modern tid. Via metoden framinganalys jämförs Svenska Dagbladet och Dagens Nyheters rapportering från Krimkrisen 2014 med ett antal teman ur svensk utrikes- och säkerhetspolitisk orientering, i både historisk och modern tappning.Resultatet visar att nyhetsrapporteringen från den aktuella tidsperioden går i linje med den svenska utrikes- och säkerhetspolitiska orienteringen och att det finns tydliga inslag av såväl historiska drag såsom neutralitet och alliansfrihet, som av moderna drag avseende internationalism med betoning på multilateralt samarbete..

År 2000 presenterades en ekonometrisk analys av världens bistånd i artikeln ?Who Gives Foreign Aid to Whom and Why??, av Alebrto Alesina och David Dollar. Undersökningens syfte var att försöka hitta de variabler som ligger till grund för länders beslut om att skänka bistånd. Resultatet visade att det oftare ligger strategiska och politiska motiv bakom biståndsgivningen, snarare än en önskan om reducerad fattigdom och ökad tillväxt. Efter denna undersökning konstaterade man från svenskt håll att någon liknande undersökning rörande det svenska biståndet aldrig genomförts.

Under slutet av 1800-talet kom Pariskonventionen att förändra synen på patentoch en era av multilateralt samarbete kom att inledas.Med anledning av utvecklingen på den europeiska patentmarknaden har sedanmitten av 1900-talet betydande harmoniserande förändringar genomförts. Ettgemensamt patentsystem inom EU har dock ännu inte blivit verklighet.Svensk patenträtt har över tiden kommit att närma sig den europeiska, vilket är ettexempel på det arbete som pågår inom Europa. Inom den svenska rätten är Patentlagenav stor betydelse då internationella avtalsbestämmelser kommit att inkorporerasi denna lag.Även om ett nordiskt samarbete funnits sedan länge är det den europeiska patentkonventionentillsammans med det europeiska patentkontoret som utgjort det mestbetydelsefulla resultatet av samarbetet inom den europeiska patenträtten. I slutetav år 2009 nåddes en politisk överenskommelse gällande ett gemenskapspatentoch en gemensam patentdomstol inom EU. Huruvida denna överenskommelsekommer att utmynna i något nytt patent eller någon ny patentdomstol är dockännu oklart.

Denna uppsats kretsar kring att pröva hur en av de främsta företrädarna för den realistiska skolan, förklarar de amerikanska anfallen mot Afghanistan (2001) och Irak (2003). Hans namn är Robert Kagan och uppsatsen syftar till ge en realists tolkning till varför USA handlade som man gjorde. Man måste därför försöka uppfatta världen utifrån USA:s horisont och försöka tolka samt sätta sig in i den amerikanska positionen på den internationella arenan. Problemformuleringarna kretsar kring att få insikt i grundstenarna i Kagans teori, samt hur Kagans grundsyn skiljer sig gentemot den idealistiska. Vidare hur USA:s militära styrka, enligt Kagan, påverkar dess beteende på den internationella arenan, men även hur Kagan ser på USA:s kommande globala engagemang.

De teorier som den liberala demokratin vilar på kan uttolkas på ett sätt som ger stöd åt tanken att hänsyn till framtida generationer skall tas vid utformandet av politiken. Denna uppfattning har långsamt vuxit sig starkare i de politiska leden under de senaste trettio åren, och tar sig bland annat uttryck i Riodeklarationen (1992), Johannesburgdeklarationen (2002) och i ett ökat införande av miljöskatter och -avgifter. Vid en översikt över de områden på vilka miljöbeskattning är vanligt framkommer dock att det idag är vanligast, såväl i Sverige som i övriga världen, att beskatta miljöfarliga utsläpp, medan de miljöskador som uppstår vid en alltför hög förbrukning av råvaror eller dito användning av kemikalier i stort sett är obeskattade. En ökad användning av skatter eller avgifter på råvaror och kemikalier skulle kunna vara ett effektivt medel för att uppnå målen för svensk och internationell miljöpolitik, det vill säga hållbara produktions- och konsumtionsmönster, särskilt som råvaruskatter uppmuntrar till en ökad återvinning istället för ett högt uttag av råvaror. Varför används då dessa metoder i så liten utsträckning i Sverige, ett land som i övrigt anses ligga långt framme i miljöarbetet, och som ofta varit först med att genomföra åtgärder för att uppfylla miljööverenskommelserna inom FN på andra områden? Finns det intresse för, och möjlighet att, förändra detta? Syftet med denna uppsats är att undersöka hinder och möjligheter för en svensk policyförändring i riktning mot ökad användning av råvaru- och kemikalieskatter.